25 feb. 2011

Nöff nöff

20 feb. 2011

16 feb. 2011

Idag har det pussats och kramats en del. Gråtit en skvätt och bytt diverse kontakter. Svischat förbi den galna trafiken som faktisk får mig att förstå vilket jävla kaos det kan bli här efter valet som är i helgen. Folk är lediga imorgon för att åka hem för att rösta, och det har verkligen varit folk och bilar ÖVERALLT! Man har ju tur när man sitter på en boda, med tanke på att en bil bara skulle sitta fast. Det står verkligen still, timmar!

btw

Min Ipod har verkligen varit min bästa vän sen jag kom hit. Den är batteridriven och spelar det jag vill höra. Den för mig närmare dom jag vill vara nära och hjälper mig att känna mig mindre ensam. En bra terapi helt enkelt!

15 feb. 2011

Bodaåk

Jag kommer sakna att åka boda när jag kommer hem.
Spänningen, om man ska lyckas komma emellan bilarna utan att bli klämd eller krocka. Eller kanske ramla av i farten vid nästa pot hole. Förvirringen hos föraren när man säger vart man vill åka och han svarar "yes" fast han är osäker på vart det ligger. Besvikelsen när han försöker ta det dubbla priset men inte lyckas, irritationen när man lyckats pruta ner det ytterligare. Dammet i ögonen och håret i munnen när man sicksackar fram genom Kampala. Glädjen när man artigt tackar på luganda medan man smidigt snubblar av.
Ja, jag kommer sakna det!

Tvätterska

Jag är bäst på att tvätta för hand nu.. Snabbt och smidigt.
Och galet rent blir det dessutom!
Sen att hela jag är blöt när jag är färdig, det är ju en annan historia.
Det är ju faktiskt inte mitt fel att slangen sprutar vatten åt alla håll och kanter.
Nu är det bara att vänta på att allt ska torka sen stryka!
Rena kläder är ju skönt!

Jag skriver på tre olika ställen. Som den förvirrade människan jag är, vet jag inte vad jag skrivit vart och tycker att jag redan berättat allting.. Därav dålig uppdatering!

10 feb. 2011

Taxi-tankar

Med tanke på hur artiga och sociala ugandierna är så anses jag nog som otrevlig där jag sitter med mina hörlurar i öronen. Men jag har verkligen längtat efter att få sitta på en buss, lyssna på musik och åka Stockholm, så gör en Kampala-variant. Funkar rätt så bra, även om det inte alls är som hemma. Utan är en svettig minibuss med plasten kvar på sätena, damm som blåser in från dom öppna fönsterna och en tuta som går i ett.
Dom klämmer in så många som möjligt och en man hänger ut genom rutan och ropar åt dom på gatan.
Jag gillar det faktiskt!

9 feb. 2011

Advokaten.

Det går en knäpp man omkring här i vårt område. Han verkar ha någon psykisk rubbning av något slag. Går in och sätter sig hos folk bara.
"So..how is life?" Som om det vore fullt normalt att han är där och brukar prata med en. Sjukt vilsen! Inte aggressiv eller något, men vägrar gå. Lite obehagligt. Så nu håller vi dörrarna stängda och låsta! Han säger att han är advokat.

8 feb. 2011

Dag 7 ?!

Ja, men visst. Just när man tror att läget är under kontroll igen och att lugnat sig.. DÅ JÄVLAR! Självklart blir det akut igen och man måste hem. Det här är verkligen underbart och jätte roligt! Livet är frid och fröjd!

7 feb. 2011

Jaja.. Ååhkej.

Jag blev hemma idag ändå. Dom tyckte inte jag skulle komma. Ingen ide när man springer på toa tusen gånger i timmen! Dom nya volontärerna kom. Två britter. Trevliga. Har visat dom området och förklarat hushållet. Nu slappar vi var och en för sig. Dom är nylandade och trötta. Jag är bara trött. Får skriva mer sen.
Jag vill blomma! Längtar..

Paulina VS Bakterien!

Dag 6. Vaknade med världens spränghuvudvärk. Klockan vad bara fyra. Det var länge sen jag hade sån spänningshuvudvärk. Det är för att jag legat ner madrassen i sängen så ligger numer i en grop. Nacken tycker inte riktigt om den vinkeln. Upp och tog en alvedon. Somnade om efter några timmar, lagom till klockan ringde. Redan varit på toa flera gånger, men bestämt mig för att göra ett försök. Jag åker till skolan. Ser om Benedict har tid för mig och ett möte. Så kan vi prata om min idé och så. Så får jag se hur magen ger med sig, annars får jag be om att få åka tillbaka hem. Inge mer med det. Bara att bita ihop! Nu jävlar får det vara nog.
Spelar reggae på hög volym och peppar mig själv
Jag ska klara det här, jag ska klara det här, jag ska klara det här!
Känner mig allmänt svag.. Är inne på dag fyra utan att kunna äta, men idag ska jag banne mig tvinga i mig något litet om jag så ska spy upp det! Kriget kan börja!

6 feb. 2011

Handtvätt

Jag förstår fan inte hur dom får rent sina kläder. Hur dom håller vita kläder vita. Jag skrubbar och skrubbar men ändå tycker jag inte det känns helt rent..Kanske har jag blivit blind för det. Skrubbat så länge att jag tycker det ser dassigt ut ändå.. Men oavsett så kan jag inte någonstans förstå hur dom får ur tvättmedlet. Jag menar, jag har en balja för tvättmedel och sen när jag skrubbat flyttar jag över det till en annan med rent vatten. Bara det måste ju vara slöseri med vatten med tanke på att det inte finns något rinnande. Så doppar jag och skvalpar runt där i den rena baljan utan att det känns som medlet försvinner. Tror knappast dom sköljer ytligare en gång om dom ens gjort det den första. Det är ju fan en vuxen persons duschvatten vi slösar på! Vatten att skura golv eller koka matoke för hela familjen! I vilket fall luktar min tvätt gott och mina händer ser ut som små skrumpna russin. Det är nästan lite rogivande!

Och då ska ni veta att det inte är första gången jag tvättar för hand..Men utan rinnande vatten?!

Toalettakrobatik?!

Jag blir då aldrig frisk! Mitt tålamod finns inte, jag vill vara frisk nu!
Är tillbaka där jag började och får knapra piller på nytt. Inte roligt alls. Jag har inte fått tillbaka någon feber dock och det känns skönt. Men toaletten är min bästa vän.. Nej, förlåt bakterien är min bästa vän. BAH!
Jag ser inte alls fram emot en ny vecka på skolan där toaletterna inte ens borde få kallas för toalett. Något "hål i marken" vore ju att ta i, då det snarare är en smal liten springa som dom tycker att man ska kunna pricka. Det kanske är en enkel sak för en unge som inte är speciellt högt uppe från marken (ja, jag vet att jag inte heller är speciellt lång) men för en vuxen blir det ju en liten bit. Meningen är kanske att man ska huka ordentligt.. Och samtidigt hålla upp kläder så dom inte släpas mot det nerkissade golve? Ett mysterium. Måste man vara akrobat och tävla i VM i afrika-kissande för att klara det?
Nä, det är ju ingen dröm för en sjuk västerlänning direkt. Men Juliet kunde intyga att det tyckte inte Ugandierna själva heller, och vad jag hört går inte ens kvinnor med röd-vecka i skolan under den tiden. Ett jävla mission bara att gå på toa?!
Jag längtar efter min egna toalett!
Äntligen har jag fått min choklad! MUMS!

Bakterien och Jag

Dag 5. Ingen feber. Men fortfarande ingen aptit.. Bacillen i min mage verkar inte gilla annat än ananas så det är vad jag fått i mig i två dagar. Tilläts äta lite musli idag i alla fall. (Nej, Måns det finns ingen A-fil här) Kaffe verkar gå bra också. Så nu promenerar jag sakta på bandet i omgångar för att få igång magen som svarar surt med ett hysterisk bubblande. Jag säger bara - HEJDÅ BACILLUSK!

5 feb. 2011

Tack för ditt stöd mamma! Älskar dig!

Lördag

Idag är jag bättre. Inte helt bra, men mycket bättre! Jag tror inte jag har feber. Mår inte jätte illa även om magen fortfarande gör lite ont. Har mest ont i huvudet tror jag. Känner mig stel. Har legat ner i tre dagar. Har ork, idag. Jag är fortfarande försiktig, hastiga rörelser känns i magen. I kroppen. Ska försöka promenera, få igång kroppen igen. Sätta på en tvätt, så jag har rena kläder. Allt är svettigt.

Jag har haft såna feberdrömmar varje natt. Intensiva. Inatt var värst. I drömmen flydde jag. Smet ut när han sov, för att han inte skulle döda mig. Packade mina saker tyst för att han inte skulle vakna. Höll för munnen på bebisen. Inte skrika. Livrädd. Bad om hjälp, visste inte vart jag skulle. Mörkt, kallt och hysteriskt. Stressat. Han ville åt barnet, men fick det inte. Jag grät när jag vaknade.

4 feb. 2011

Tanken som räknas?

Det är ju nu man behöver det, när man är långt borta. När man är nära, har man ju varandra. Umgås. Det är ju nu det betyder något på riktigt, man anstränger sig. Det är svårt att läsa tankar. Man vill höra. Kan inte se. Ser ingenting. Vet inte. Det skadar inte, att uttrycka en extra gång. Uppmuntran.
Jag är sjuk, orkar inte. Har insett, förändrat. När jag kommer hem, vet jag.

Sjukling

Jag är sjuk. Känner mig svag och har ont i magen, mår illa. Har fått tabletter, dom gör det bättre. Men jag är trött, sover. Fast det är varmt fryser jag, men svettas. Har feber. Allt går rakt igenom, så jag dricker vatten. Längtar efter min säng, min egna säng. Det går snart över, det vet jag. Men det är jobbigt ändå. Känner mig ynklig, men biter ihop. Jag är sällan sjuk, är bra på att vara frisk. Det var väl min tur den här gången. Det är tråkigt att vara sjuk. Man orkar ingenting. Bara sover. Men imorgon blir bättre, snart frisk. Lovar mig själv. Bäst så, att vara frisk.

3 feb. 2011

Fjärilsvingar!

btw

Jag frågade Judith om jag kunde få äta lunch innan dom andra. Det var helt okej. Så påpekade jag att hon inte behöver ge mig för mycket mat (portionerna hon lägger upp är enorma och svåra att orka i vanliga fall) för jag kanske inte kommer äta så mycket eftersom jag är sjuk..
Jag fick ett bestämt svar tillbaka. "I give you too much cus youre sick!"

Värm mig?!

Det var skönt att få komma hem till pappa, slippa ligga där borta i min ensamhet och tycka synd om mig själv. Idag mår jag mest illa och fryser som bara! Jag har ju lärt mig nu att allt under 28 grader är rätt så kallt men när jag faktiskt fryser så jag måste ha strumpor så står det ju inte rätt till! Har tagit en dusch, klätt mig ordentligt och fått en alvedon! Det är bara att hålla tummarna för att det här går över snart, det är sjukt energikrävande!
Så nu ska jag vila en stund till..för det verkar inte spela någon roll hur mycket jag sover eller vilar, jag är lika trött för det!

2 feb. 2011

Jag känner mig verkligen sjuk..

Bakterien och jag!

Jag och bakterien blir hemma idag! Jag känner mig skakis i kroppen och bakterien kalasar i magen på mig. Känner mig trött.
Då vet jag va "jalla-mage" innebär på riktigt då. Jag har aldrig åkt på något mer än solsting utomlands, vilket jag får i Sverige också, så det var väl dags att pröva på!
Pratade med Juliet och hon tyckte det var lika bra att vi stannade hemma. Jag hade väl kunnat vara på skolan, men eftersom deras toaletter inte ens är ett hål utan en smal liten springa så kändes det inte helt motiverat. Så, jag och bakterien vilar och hänger på toa medan vi väntar på att några tabletter ska dyka upp med bud!

Och där försvann elen igen!
Ha en bra onsdag vänner!

1 feb. 2011

btw

Så har man frukostrast klockan runt tio tiden och man äter inte lunch tidigare än klockan ett i Uganda, så lunchrasten är runt 13:30. Efter lunch ber man!
På min gata i Lutete!

Fröken?

Fortfarande ingen el.. Den här gången har jag tur att när jag väl hade el så laddades datorn.
Idag hade jag min första egna lektion.. Det gick inte speciellt bra måste jag säga. Det kändes helt ostrukturerat och osammanhängande. Barnen sa ingenting fast jag bad dom prata rakt ut istället för att räcka upp handen och dom sa bara "yes" när jag frågade om dom hade förstått, men ändå satt dom med stora ögon och stirrade oförstående på mig. Dom kan ju engelska så det var inte det, och tillslut verkade dom ju i vilket fall förstå ungefär vad jag pratade om. Deras uppfostran är ju att ställa sig upp när dom pratar, dom klappar händerna i en speciell takt när någon gjort något bra och pratar inte om dom inte blir tillsagda. Dom frågar till och med dom dom får gå in i klassrummet!
Jag höll min tid perfekt som jag skulle, men ingen kom för att ta över så jag fick improvisera vidare.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre och mer avslappnat om jag får hålla fler lektioner med den här klassen. Vet dock inte vad jag ska lära dom och jag tror att det märktes att jag kände mig osäker. Jag stavade till och med fel och blev artigt rättad av en elev. "Fröken du har gjort ett misstag.." Haha, vilket skämt!

Igår observerade jag bara lektioner.. Intressant, men det gjorde mig mest arg.. Jag mådde seriöst psykiskt dåligt där jag satt i hörnet och iakttog! Läraren dumförklarade barnen hela tiden genom suckar och kommentarer när dom gjorde fel.. Det kändes nästan som om ju argare hon blev desto mer skulle dom lära sig. Självklart måste man ju vara bestämd och hård ibland för att hålla ordning och disciplin, men vart är tålamodet? Barnen vågar ju knappt göra fel känns det som, så dom försöker motvilligt om dom är osäkra. Det finns inte mycket uppmuntran alls! Den som har lite svårare att förstå kallas korkad öppet och jag kan s stressen i ögonen när läraren suckar! "Han kan ju ingenting" förklaras det för mig.. Ändå är det den mest flitiga eleven i klassrummet..Det tar bara lite längre tid!
Jag känner verkligen medlidande och det ger mig verkligen magont! Jag försökte hjälpa till och satte mig lugnt bredvid och försökte förklara för den stressade pojken, han skakade ju fan på handen när han försökte rätta till sina fel. Efter en stund var han lugnare och verkade förstå mer. Jag skickade iväg honom till dom andra och lunch och lämnade boken till läraren som genast hittade fel! Det var ju skrivet på fel ställe av raden! Jag tog på mig det genom att säga att jag inte visste och att han åtminstone hade skrivit rätt den här gången, att det borde uppmuntras i stället. Det uppskattades verkligen inte att jag sa vad jag tyckte och efter lunchen sa hon inte till mig när hennes lektion började igen..
Varför inte bara uppmuntra mer?
Det här ska ju ändå vara en skola för barnen.. Barnens rätt!
Jag ville bara gråta när jag gick hem för dagen.. Har bestämt mig för att iaktta och anteckna resten av veckan, känns det inte bra går jag till James och berättar hur jag känner. För det där kändes verkligen jätte jobbigt!

Dock var jag med några andra lärare idag som av det lilla jag såg verkar bättre! Frank är min favorit!