Bananplantage uppe vid CALM

Griseknoa!

OH SHIT!

Klockan var natt och jag kunde inte sova. Låg på min säng och tramsade runt på datorn, lyssnade på musik i hörlurar. Lampan var släckt och myggnätet nere. Så helt plötsligt vibrerar hela sängen!
Det skakade som om någon ryckte i den kraftigt, men bara kort.
Jag blev livrädd och ryckte ur hörlurarna fort som fan, tände lampan och såg mig omkring! Ingenting..
Jag skrev till Oscar som låg lika sömnlös som jag och var online på nätet. Jag hinner inte ens fråga honom fören han frågar mig. "Kände du det där?!"
Vi började direkt spekulera i vad det kunde ha varit och nu blev det ju inte direkt lättare att sova!


Mamma och pappa hade inte märkt någonting och enligt William var det förmodligen efterskalvet från en jordbävning i Kongo inatt. Sjukt!
Jag har aldrig varit med om något sånt och fyyyyfaaaan vad rädda vi blev!

Non-Partial, Non-Political

Deal Whit It!

Nu börjar man landa. Förstå att man ska vara borta ett tag..att man faktiskt inte ska vara hemma i sin vardag.
Egentligen längtar jag inte hem mer än som vanligt när man är borta, till det bekväma och min egna säng!
Jag saknar dom som står mig nära och som jag är van vid att ha runt mig. Att inte nå dom när jag vill eller dela min vardag med dom ger ju självklart en isolerad och ensam känsla. Men det jobbiga kommer också av det här med att bryta mönster och rutiner man är van vid.
Jag var ju självklart beredd på att det skulle bli så men att förbereda sig är svårt. Man är liksom medveten om att det kommer kännas annorlunda och bli tungt ibland, men det talar ju inte om hur. Man vet inte hur tungt eller i vilket sammanhang, och att bryta mönster är svårt. Man har ju förmodligen haft sina vanor och rutiner av en anledning.
Jag är van vid att hela tiden ha fart runt mig.. Är det inte min omgivning, så är det jag själv. Ofta skjuter jag saker jag inte orkar ta tag i eller tänka på framför mig. Morgondagen kanske löser det?
Men egentligen flyr jag bara och samlar allt på hög tills det rasar över mig!

Förberedd och medveten om att det kommer vara annorlunda och man har bestämt sig för att ta tillfället i akt för att hitta sig själv och det  inre lugnet, står man plötsligt där och högen rasar över en!
Som väntat finns inga flyktvägar och man har allt i knät.
Jag vet ju att det kommer gå över, kännas lättare med tiden. Men vad gör jag så länge? Att vänta är inte min starka sida. Ska jag bara sitta där under min hög av saker jag tidigare undvikit?
Som den rastlösa person jag är funkar ju självklart inte det..så det är bara att börja gräva! Det var ju det här jag hade förberett mig på och en del av utmaningen jag gav mig själv där hemma innan jag åkte. Förändras och utvecklas var det ju!
Att rastlösheten och problem kvarstår är självklart!
Men det är nu jag ska lära mig att hantera det!?

Allt hinner ikapp även om man flyr enda bort till Afrika!

Same same but different.

För den som undrade..

Människorna här är verkligen vackra.
Det finns ett lugn över ugandierna och dom är försiktiga i sitt uppträdande.
Man pratar med en låg, och vänlig ton med varandra.
Harmoniskt och respektfullt.

"Det här är mitt kvarter, från morgon till kväll"

"Borde-man-inte-göra-utomlands-misstag"

Myggnät för mitt fönster.

Det är rätt mycket mygg här..
Man ser nog rätt dum ut så här på kvällen, när man sitter och viftar som om man såg spöken! Jag som inte ens blir biten hemma har fått några bett och stackars mamma är utsatt! Vi har myggnät över sängen, men dom sitter lite för högt så myggen letar sig in ändå. Förmodligen kommer man ju lindrigt undan jämfört med vad man skulle göra utan nätet.

Såna där "borde-man-inte-göra-utomlands-misstag" är i gång redan och kranvattnet är här med drucket. Det räddades snabbt med en whiskey, och förhoppningsvis slipper vi konsekvenser..
Vi får väl se vem och vad nästa misstag blir, och förhoppningsvis blir det inget allvarligt! Men innan alla har åkt hem, borde man ju tabbat sig någon gång.. Eller kommer jag undan?

På väg

Afrikansk natt

Man hör folket från gatorna och syrsor överallt.. Någon hund skäller och en annan svarar. Man ser lamporna från stan, hör musiken från närliggande pubar och tutorna från en boda boda ekar.
Ändå är det jätte stilla, lugnt och harmoniskt.
Sitter på verandan. Familjen har gått och lagt sig för flera timmar sen.. Det är natt.. Natt i Afrika.

We cover distance but not together!

Bodegan

Perfekt för den flygrädda!

Den här flygresan har verkligen varit jätte lång! Massor med förseningar, så det blev riktigt stressigt i Bryssel där vi fick springa för att hinna med nästa plan.. Sen visade det ju sig att självklart skulle vi stå där ett bra tag innan vi lyfte ändå. Helvetet fortsatte och även om jag lyckades sova den mesta av resan så var den vakna biten obehaglig nog. Jag får ont av att sitta så länge, och lagom till nästa mellanlandning mådde varken jag eller mamma speciellt bra. Killen framför luktade sur svett och söt parfym. Oscar hittade däremot en vän i den stilige farbrorn bredvid sig och pratade med honom sista biten.

Väl framme i Entebbe (försenade) tog allt självklart jätte lång tid. Fylla i papper för visum och köa för att få dom godkända, för såklart lyckades vi ju hamna sist av alla trots att vi varit först av planet.
Godkända och trötta var det bara bagaget kvar.. Trodde vi ja! Det var inte heller så bara, för vart var det?? Det var det ingen som visste! Kanske hade det åkt av där när vi stod två timmar och väntade på försenade passagerare? Eller var dom på väg till USA med de andra passagerarna? Det spelade i vilket fall ingen roll, för på Entebbe flygplats var det inte!
Mitt tålamod var i botten och jag ville bara gråta. Hungrig och trött är ingen bra kombination.. 18 timmars flyg på det är droppen!
Det var många som saknade sitt bagage, men afrikanerna jobbade lugnt på i sin egna takt..Det var bara att vänta på sin tur! Mamma lyckades smita fram och vi fick beskriva bagaget, kopiera boardingpass, pass och skriva på papper. Allt var tydligen registrerat på mig med någon konstig förkortning på "PMS" .. WTF?! Kvinnan verkade inte heller riktigt säker på vart det kom ifrån och frågade om mellannamn osv.. Hur som haver.. Med endast handbagage (tack och lov för det i alla fall) kom vi äntligen där ifrån.. ut från flygplatsen! Mötte pappa i vänthallen och gasade iväg med bilen mot Kisugu, Kampala!