Den här flygresan har verkligen varit jätte lång! Massor med förseningar, så det blev riktigt stressigt i Bryssel där vi fick springa för att hinna med nästa plan.. Sen visade det ju sig att självklart skulle vi stå där ett bra tag innan vi lyfte ändå. Helvetet fortsatte och även om jag lyckades sova den mesta av resan så var den vakna biten obehaglig nog. Jag får ont av att sitta så länge, och lagom till nästa mellanlandning mådde varken jag eller mamma speciellt bra. Killen framför luktade sur svett och söt parfym. Oscar hittade däremot en vän i den stilige farbrorn bredvid sig och pratade med honom sista biten.
Väl framme i Entebbe (försenade) tog allt självklart jätte lång tid. Fylla i papper för visum och köa för att få dom godkända, för såklart lyckades vi ju hamna sist av alla trots att vi varit först av planet.
Godkända och trötta var det bara bagaget kvar.. Trodde vi ja! Det var inte heller så bara, för vart var det?? Det var det ingen som visste! Kanske hade det åkt av där när vi stod två timmar och väntade på försenade passagerare? Eller var dom på väg till USA med de andra passagerarna? Det spelade i vilket fall ingen roll, för på Entebbe flygplats var det inte!
Mitt tålamod var i botten och jag ville bara gråta. Hungrig och trött är ingen bra kombination.. 18 timmars flyg på det är droppen!
Det var många som saknade sitt bagage, men afrikanerna jobbade lugnt på i sin egna takt..Det var bara att vänta på sin tur! Mamma lyckades smita fram och vi fick beskriva bagaget, kopiera boardingpass, pass och skriva på papper. Allt var tydligen registrerat på mig med någon konstig förkortning på "PMS" .. WTF?! Kvinnan verkade inte heller riktigt säker på vart det kom ifrån och frågade om mellannamn osv.. Hur som haver.. Med endast handbagage (tack och lov för det i alla fall) kom vi äntligen där ifrån.. ut från flygplatsen! Mötte pappa i vänthallen och gasade iväg med bilen mot Kisugu, Kampala!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar