Nu börjar man landa. Förstå att man ska vara borta ett tag..att man faktiskt inte ska vara hemma i sin vardag.
Egentligen längtar jag inte hem mer än som vanligt när man är borta, till det bekväma och min egna säng!
Jag saknar dom som står mig nära och som jag är van vid att ha runt mig. Att inte nå dom när jag vill eller dela min vardag med dom ger ju självklart en isolerad och ensam känsla. Men det jobbiga kommer också av det här med att bryta mönster och rutiner man är van vid.
Jag var ju självklart beredd på att det skulle bli så men att förbereda sig är svårt. Man är liksom medveten om att det kommer kännas annorlunda och bli tungt ibland, men det talar ju inte om hur. Man vet inte hur tungt eller i vilket sammanhang, och att bryta mönster är svårt. Man har ju förmodligen haft sina vanor och rutiner av en anledning.
Jag är van vid att hela tiden ha fart runt mig.. Är det inte min omgivning, så är det jag själv. Ofta skjuter jag saker jag inte orkar ta tag i eller tänka på framför mig. Morgondagen kanske löser det?
Men egentligen flyr jag bara och samlar allt på hög tills det rasar över mig!
Förberedd och medveten om att det kommer vara annorlunda och man har bestämt sig för att ta tillfället i akt för att hitta sig själv och det inre lugnet, står man plötsligt där och högen rasar över en!
Som väntat finns inga flyktvägar och man har allt i knät.
Jag vet ju att det kommer gå över, kännas lättare med tiden. Men vad gör jag så länge? Att vänta är inte min starka sida. Ska jag bara sitta där under min hög av saker jag tidigare undvikit?
Som den rastlösa person jag är funkar ju självklart inte det..så det är bara att börja gräva! Det var ju det här jag hade förberett mig på och en del av utmaningen jag gav mig själv där hemma innan jag åkte. Förändras och utvecklas var det ju!
Att rastlösheten och problem kvarstår är självklart!
Men det är nu jag ska lära mig att hantera det!?
Allt hinner ikapp även om man flyr enda bort till Afrika!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar