25 feb. 2011

Nöff nöff

20 feb. 2011

16 feb. 2011

Idag har det pussats och kramats en del. Gråtit en skvätt och bytt diverse kontakter. Svischat förbi den galna trafiken som faktisk får mig att förstå vilket jävla kaos det kan bli här efter valet som är i helgen. Folk är lediga imorgon för att åka hem för att rösta, och det har verkligen varit folk och bilar ÖVERALLT! Man har ju tur när man sitter på en boda, med tanke på att en bil bara skulle sitta fast. Det står verkligen still, timmar!

btw

Min Ipod har verkligen varit min bästa vän sen jag kom hit. Den är batteridriven och spelar det jag vill höra. Den för mig närmare dom jag vill vara nära och hjälper mig att känna mig mindre ensam. En bra terapi helt enkelt!

15 feb. 2011

Bodaåk

Jag kommer sakna att åka boda när jag kommer hem.
Spänningen, om man ska lyckas komma emellan bilarna utan att bli klämd eller krocka. Eller kanske ramla av i farten vid nästa pot hole. Förvirringen hos föraren när man säger vart man vill åka och han svarar "yes" fast han är osäker på vart det ligger. Besvikelsen när han försöker ta det dubbla priset men inte lyckas, irritationen när man lyckats pruta ner det ytterligare. Dammet i ögonen och håret i munnen när man sicksackar fram genom Kampala. Glädjen när man artigt tackar på luganda medan man smidigt snubblar av.
Ja, jag kommer sakna det!

Tvätterska

Jag är bäst på att tvätta för hand nu.. Snabbt och smidigt.
Och galet rent blir det dessutom!
Sen att hela jag är blöt när jag är färdig, det är ju en annan historia.
Det är ju faktiskt inte mitt fel att slangen sprutar vatten åt alla håll och kanter.
Nu är det bara att vänta på att allt ska torka sen stryka!
Rena kläder är ju skönt!

Jag skriver på tre olika ställen. Som den förvirrade människan jag är, vet jag inte vad jag skrivit vart och tycker att jag redan berättat allting.. Därav dålig uppdatering!

10 feb. 2011

Taxi-tankar

Med tanke på hur artiga och sociala ugandierna är så anses jag nog som otrevlig där jag sitter med mina hörlurar i öronen. Men jag har verkligen längtat efter att få sitta på en buss, lyssna på musik och åka Stockholm, så gör en Kampala-variant. Funkar rätt så bra, även om det inte alls är som hemma. Utan är en svettig minibuss med plasten kvar på sätena, damm som blåser in från dom öppna fönsterna och en tuta som går i ett.
Dom klämmer in så många som möjligt och en man hänger ut genom rutan och ropar åt dom på gatan.
Jag gillar det faktiskt!

9 feb. 2011

Advokaten.

Det går en knäpp man omkring här i vårt område. Han verkar ha någon psykisk rubbning av något slag. Går in och sätter sig hos folk bara.
"So..how is life?" Som om det vore fullt normalt att han är där och brukar prata med en. Sjukt vilsen! Inte aggressiv eller något, men vägrar gå. Lite obehagligt. Så nu håller vi dörrarna stängda och låsta! Han säger att han är advokat.

8 feb. 2011

Dag 7 ?!

Ja, men visst. Just när man tror att läget är under kontroll igen och att lugnat sig.. DÅ JÄVLAR! Självklart blir det akut igen och man måste hem. Det här är verkligen underbart och jätte roligt! Livet är frid och fröjd!