Fröken?

Fortfarande ingen el.. Den här gången har jag tur att när jag väl hade el så laddades datorn.
Idag hade jag min första egna lektion.. Det gick inte speciellt bra måste jag säga. Det kändes helt ostrukturerat och osammanhängande. Barnen sa ingenting fast jag bad dom prata rakt ut istället för att räcka upp handen och dom sa bara "yes" när jag frågade om dom hade förstått, men ändå satt dom med stora ögon och stirrade oförstående på mig. Dom kan ju engelska så det var inte det, och tillslut verkade dom ju i vilket fall förstå ungefär vad jag pratade om. Deras uppfostran är ju att ställa sig upp när dom pratar, dom klappar händerna i en speciell takt när någon gjort något bra och pratar inte om dom inte blir tillsagda. Dom frågar till och med dom dom får gå in i klassrummet!
Jag höll min tid perfekt som jag skulle, men ingen kom för att ta över så jag fick improvisera vidare.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre och mer avslappnat om jag får hålla fler lektioner med den här klassen. Vet dock inte vad jag ska lära dom och jag tror att det märktes att jag kände mig osäker. Jag stavade till och med fel och blev artigt rättad av en elev. "Fröken du har gjort ett misstag.." Haha, vilket skämt!

Igår observerade jag bara lektioner.. Intressant, men det gjorde mig mest arg.. Jag mådde seriöst psykiskt dåligt där jag satt i hörnet och iakttog! Läraren dumförklarade barnen hela tiden genom suckar och kommentarer när dom gjorde fel.. Det kändes nästan som om ju argare hon blev desto mer skulle dom lära sig. Självklart måste man ju vara bestämd och hård ibland för att hålla ordning och disciplin, men vart är tålamodet? Barnen vågar ju knappt göra fel känns det som, så dom försöker motvilligt om dom är osäkra. Det finns inte mycket uppmuntran alls! Den som har lite svårare att förstå kallas korkad öppet och jag kan s stressen i ögonen när läraren suckar! "Han kan ju ingenting" förklaras det för mig.. Ändå är det den mest flitiga eleven i klassrummet..Det tar bara lite längre tid!
Jag känner verkligen medlidande och det ger mig verkligen magont! Jag försökte hjälpa till och satte mig lugnt bredvid och försökte förklara för den stressade pojken, han skakade ju fan på handen när han försökte rätta till sina fel. Efter en stund var han lugnare och verkade förstå mer. Jag skickade iväg honom till dom andra och lunch och lämnade boken till läraren som genast hittade fel! Det var ju skrivet på fel ställe av raden! Jag tog på mig det genom att säga att jag inte visste och att han åtminstone hade skrivit rätt den här gången, att det borde uppmuntras i stället. Det uppskattades verkligen inte att jag sa vad jag tyckte och efter lunchen sa hon inte till mig när hennes lektion började igen..
Varför inte bara uppmuntra mer?
Det här ska ju ändå vara en skola för barnen.. Barnens rätt!
Jag ville bara gråta när jag gick hem för dagen.. Har bestämt mig för att iaktta och anteckna resten av veckan, känns det inte bra går jag till James och berättar hur jag känner. För det där kändes verkligen jätte jobbigt!

Dock var jag med några andra lärare idag som av det lilla jag såg verkar bättre! Frank är min favorit!