Nöff nöff

Idag har det pussats och kramats en del. Gråtit en skvätt och bytt diverse kontakter. Svischat förbi den galna trafiken som faktisk får mig att förstå vilket jävla kaos det kan bli här efter valet som är i helgen. Folk är lediga imorgon för att åka hem för att rösta, och det har verkligen varit folk och bilar ÖVERALLT! Man har ju tur när man sitter på en boda, med tanke på att en bil bara skulle sitta fast. Det står verkligen still, timmar!

btw

Min Ipod har verkligen varit min bästa vän sen jag kom hit. Den är batteridriven och spelar det jag vill höra. Den för mig närmare dom jag vill vara nära och hjälper mig att känna mig mindre ensam. En bra terapi helt enkelt!

Bodaåk

Jag kommer sakna att åka boda när jag kommer hem.
Spänningen, om man ska lyckas komma emellan bilarna utan att bli klämd eller krocka. Eller kanske ramla av i farten vid nästa pot hole. Förvirringen hos föraren när man säger vart man vill åka och han svarar "yes" fast han är osäker på vart det ligger. Besvikelsen när han försöker ta det dubbla priset men inte lyckas, irritationen när man lyckats pruta ner det ytterligare. Dammet i ögonen och håret i munnen när man sicksackar fram genom Kampala. Glädjen när man artigt tackar på luganda medan man smidigt snubblar av.
Ja, jag kommer sakna det!

Tvätterska

Jag är bäst på att tvätta för hand nu.. Snabbt och smidigt.
Och galet rent blir det dessutom!
Sen att hela jag är blöt när jag är färdig, det är ju en annan historia.
Det är ju faktiskt inte mitt fel att slangen sprutar vatten åt alla håll och kanter.
Nu är det bara att vänta på att allt ska torka sen stryka!
Rena kläder är ju skönt!

Jag skriver på tre olika ställen. Som den förvirrade människan jag är, vet jag inte vad jag skrivit vart och tycker att jag redan berättat allting.. Därav dålig uppdatering!

Taxi-tankar

Med tanke på hur artiga och sociala ugandierna är så anses jag nog som otrevlig där jag sitter med mina hörlurar i öronen. Men jag har verkligen längtat efter att få sitta på en buss, lyssna på musik och åka Stockholm, så gör en Kampala-variant. Funkar rätt så bra, även om det inte alls är som hemma. Utan är en svettig minibuss med plasten kvar på sätena, damm som blåser in från dom öppna fönsterna och en tuta som går i ett.
Dom klämmer in så många som möjligt och en man hänger ut genom rutan och ropar åt dom på gatan.
Jag gillar det faktiskt!

Advokaten.

Det går en knäpp man omkring här i vårt område. Han verkar ha någon psykisk rubbning av något slag. Går in och sätter sig hos folk bara.
"So..how is life?" Som om det vore fullt normalt att han är där och brukar prata med en. Sjukt vilsen! Inte aggressiv eller något, men vägrar gå. Lite obehagligt. Så nu håller vi dörrarna stängda och låsta! Han säger att han är advokat.

Dag 7 ?!

Ja, men visst. Just när man tror att läget är under kontroll igen och att lugnat sig.. DÅ JÄVLAR! Självklart blir det akut igen och man måste hem. Det här är verkligen underbart och jätte roligt! Livet är frid och fröjd!

Jaja.. Ååhkej.

Jag blev hemma idag ändå. Dom tyckte inte jag skulle komma. Ingen ide när man springer på toa tusen gånger i timmen! Dom nya volontärerna kom. Två britter. Trevliga. Har visat dom området och förklarat hushållet. Nu slappar vi var och en för sig. Dom är nylandade och trötta. Jag är bara trött. Får skriva mer sen.

Jag vill blomma! Längtar..

Paulina VS Bakterien!

Dag 6. Vaknade med världens spränghuvudvärk. Klockan vad bara fyra. Det var länge sen jag hade sån spänningshuvudvärk. Det är för att jag legat ner madrassen i sängen så ligger numer i en grop. Nacken tycker inte riktigt om den vinkeln. Upp och tog en alvedon. Somnade om efter några timmar, lagom till klockan ringde. Redan varit på toa flera gånger, men bestämt mig för att göra ett försök. Jag åker till skolan. Ser om Benedict har tid för mig och ett möte. Så kan vi prata om min idé och så. Så får jag se hur magen ger med sig, annars får jag be om att få åka tillbaka hem. Inge mer med det. Bara att bita ihop! Nu jävlar får det vara nog.
Spelar reggae på hög volym och peppar mig själv
Jag ska klara det här, jag ska klara det här, jag ska klara det här!
Känner mig allmänt svag.. Är inne på dag fyra utan att kunna äta, men idag ska jag banne mig tvinga i mig något litet om jag så ska spy upp det! Kriget kan börja!

Handtvätt

Jag förstår fan inte hur dom får rent sina kläder. Hur dom håller vita kläder vita. Jag skrubbar och skrubbar men ändå tycker jag inte det känns helt rent..Kanske har jag blivit blind för det. Skrubbat så länge att jag tycker det ser dassigt ut ändå.. Men oavsett så kan jag inte någonstans förstå hur dom får ur tvättmedlet. Jag menar, jag har en balja för tvättmedel och sen när jag skrubbat flyttar jag över det till en annan med rent vatten. Bara det måste ju vara slöseri med vatten med tanke på att det inte finns något rinnande. Så doppar jag och skvalpar runt där i den rena baljan utan att det känns som medlet försvinner. Tror knappast dom sköljer ytligare en gång om dom ens gjort det den första. Det är ju fan en vuxen persons duschvatten vi slösar på! Vatten att skura golv eller koka matoke för hela familjen! I vilket fall luktar min tvätt gott och mina händer ser ut som små skrumpna russin. Det är nästan lite rogivande!

Och då ska ni veta att det inte är första gången jag tvättar för hand..Men utan rinnande vatten?!

Toalettakrobatik?!

Jag blir då aldrig frisk! Mitt tålamod finns inte, jag vill vara frisk nu!
Är tillbaka där jag började och får knapra piller på nytt. Inte roligt alls. Jag har inte fått tillbaka någon feber dock och det känns skönt. Men toaletten är min bästa vän.. Nej, förlåt bakterien är min bästa vän. BAH!
Jag ser inte alls fram emot en ny vecka på skolan där toaletterna inte ens borde få kallas för toalett. Något "hål i marken" vore ju att ta i, då det snarare är en smal liten springa som dom tycker att man ska kunna pricka. Det kanske är en enkel sak för en unge som inte är speciellt högt uppe från marken (ja, jag vet att jag inte heller är speciellt lång) men för en vuxen blir det ju en liten bit. Meningen är kanske att man ska huka ordentligt.. Och samtidigt hålla upp kläder så dom inte släpas mot det nerkissade golve? Ett mysterium. Måste man vara akrobat och tävla i VM i afrika-kissande för att klara det?
Nä, det är ju ingen dröm för en sjuk västerlänning direkt. Men Juliet kunde intyga att det tyckte inte Ugandierna själva heller, och vad jag hört går inte ens kvinnor med röd-vecka i skolan under den tiden. Ett jävla mission bara att gå på toa?!
Jag längtar efter min egna toalett!

Äntligen har jag fått min choklad! MUMS!

Bakterien och Jag

Dag 5. Ingen feber. Men fortfarande ingen aptit.. Bacillen i min mage verkar inte gilla annat än ananas så det är vad jag fått i mig i två dagar. Tilläts äta lite musli idag i alla fall. (Nej, Måns det finns ingen A-fil här) Kaffe verkar gå bra också. Så nu promenerar jag sakta på bandet i omgångar för att få igång magen som svarar surt med ett hysterisk bubblande. Jag säger bara - HEJDÅ BACILLUSK!

Tack för ditt stöd mamma! Älskar dig!

Lördag

Idag är jag bättre. Inte helt bra, men mycket bättre! Jag tror inte jag har feber. Mår inte jätte illa även om magen fortfarande gör lite ont. Har mest ont i huvudet tror jag. Känner mig stel. Har legat ner i tre dagar. Har ork, idag. Jag är fortfarande försiktig, hastiga rörelser känns i magen. I kroppen. Ska försöka promenera, få igång kroppen igen. Sätta på en tvätt, så jag har rena kläder. Allt är svettigt.

Jag har haft såna feberdrömmar varje natt. Intensiva. Inatt var värst. I drömmen flydde jag. Smet ut när han sov, för att han inte skulle döda mig. Packade mina saker tyst för att han inte skulle vakna. Höll för munnen på bebisen. Inte skrika. Livrädd. Bad om hjälp, visste inte vart jag skulle. Mörkt, kallt och hysteriskt. Stressat. Han ville åt barnet, men fick det inte. Jag grät när jag vaknade.

Tanken som räknas?

Det är ju nu man behöver det, när man är långt borta. När man är nära, har man ju varandra. Umgås. Det är ju nu det betyder något på riktigt, man anstränger sig. Det är svårt att läsa tankar. Man vill höra. Kan inte se. Ser ingenting. Vet inte. Det skadar inte, att uttrycka en extra gång. Uppmuntran.
Jag är sjuk, orkar inte. Har insett, förändrat. När jag kommer hem, vet jag.

Sjukling

Jag är sjuk. Känner mig svag och har ont i magen, mår illa. Har fått tabletter, dom gör det bättre. Men jag är trött, sover. Fast det är varmt fryser jag, men svettas. Har feber. Allt går rakt igenom, så jag dricker vatten. Längtar efter min säng, min egna säng. Det går snart över, det vet jag. Men det är jobbigt ändå. Känner mig ynklig, men biter ihop. Jag är sällan sjuk, är bra på att vara frisk. Det var väl min tur den här gången. Det är tråkigt att vara sjuk. Man orkar ingenting. Bara sover. Men imorgon blir bättre, snart frisk. Lovar mig själv. Bäst så, att vara frisk.

Fjärilsvingar!

btw

Jag frågade Judith om jag kunde få äta lunch innan dom andra. Det var helt okej. Så påpekade jag att hon inte behöver ge mig för mycket mat (portionerna hon lägger upp är enorma och svåra att orka i vanliga fall) för jag kanske inte kommer äta så mycket eftersom jag är sjuk..
Jag fick ett bestämt svar tillbaka. "I give you too much cus youre sick!"

Värm mig?!

Det var skönt att få komma hem till pappa, slippa ligga där borta i min ensamhet och tycka synd om mig själv. Idag mår jag mest illa och fryser som bara! Jag har ju lärt mig nu att allt under 28 grader är rätt så kallt men när jag faktiskt fryser så jag måste ha strumpor så står det ju inte rätt till! Har tagit en dusch, klätt mig ordentligt och fått en alvedon! Det är bara att hålla tummarna för att det här går över snart, det är sjukt energikrävande!
Så nu ska jag vila en stund till..för det verkar inte spela någon roll hur mycket jag sover eller vilar, jag är lika trött för det!

Jag känner mig verkligen sjuk..

Bakterien och jag!

Jag och bakterien blir hemma idag! Jag känner mig skakis i kroppen och bakterien kalasar i magen på mig. Känner mig trött.
Då vet jag va "jalla-mage" innebär på riktigt då. Jag har aldrig åkt på något mer än solsting utomlands, vilket jag får i Sverige också, så det var väl dags att pröva på!
Pratade med Juliet och hon tyckte det var lika bra att vi stannade hemma. Jag hade väl kunnat vara på skolan, men eftersom deras toaletter inte ens är ett hål utan en smal liten springa så kändes det inte helt motiverat. Så, jag och bakterien vilar och hänger på toa medan vi väntar på att några tabletter ska dyka upp med bud!

Och där försvann elen igen!
Ha en bra onsdag vänner!

btw

Så har man frukostrast klockan runt tio tiden och man äter inte lunch tidigare än klockan ett i Uganda, så lunchrasten är runt 13:30. Efter lunch ber man!

På min gata i Lutete!

Fröken?

Fortfarande ingen el.. Den här gången har jag tur att när jag väl hade el så laddades datorn.
Idag hade jag min första egna lektion.. Det gick inte speciellt bra måste jag säga. Det kändes helt ostrukturerat och osammanhängande. Barnen sa ingenting fast jag bad dom prata rakt ut istället för att räcka upp handen och dom sa bara "yes" när jag frågade om dom hade förstått, men ändå satt dom med stora ögon och stirrade oförstående på mig. Dom kan ju engelska så det var inte det, och tillslut verkade dom ju i vilket fall förstå ungefär vad jag pratade om. Deras uppfostran är ju att ställa sig upp när dom pratar, dom klappar händerna i en speciell takt när någon gjort något bra och pratar inte om dom inte blir tillsagda. Dom frågar till och med dom dom får gå in i klassrummet!
Jag höll min tid perfekt som jag skulle, men ingen kom för att ta över så jag fick improvisera vidare.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre och mer avslappnat om jag får hålla fler lektioner med den här klassen. Vet dock inte vad jag ska lära dom och jag tror att det märktes att jag kände mig osäker. Jag stavade till och med fel och blev artigt rättad av en elev. "Fröken du har gjort ett misstag.." Haha, vilket skämt!

Igår observerade jag bara lektioner.. Intressant, men det gjorde mig mest arg.. Jag mådde seriöst psykiskt dåligt där jag satt i hörnet och iakttog! Läraren dumförklarade barnen hela tiden genom suckar och kommentarer när dom gjorde fel.. Det kändes nästan som om ju argare hon blev desto mer skulle dom lära sig. Självklart måste man ju vara bestämd och hård ibland för att hålla ordning och disciplin, men vart är tålamodet? Barnen vågar ju knappt göra fel känns det som, så dom försöker motvilligt om dom är osäkra. Det finns inte mycket uppmuntran alls! Den som har lite svårare att förstå kallas korkad öppet och jag kan s stressen i ögonen när läraren suckar! "Han kan ju ingenting" förklaras det för mig.. Ändå är det den mest flitiga eleven i klassrummet..Det tar bara lite längre tid!
Jag känner verkligen medlidande och det ger mig verkligen magont! Jag försökte hjälpa till och satte mig lugnt bredvid och försökte förklara för den stressade pojken, han skakade ju fan på handen när han försökte rätta till sina fel. Efter en stund var han lugnare och verkade förstå mer. Jag skickade iväg honom till dom andra och lunch och lämnade boken till läraren som genast hittade fel! Det var ju skrivet på fel ställe av raden! Jag tog på mig det genom att säga att jag inte visste och att han åtminstone hade skrivit rätt den här gången, att det borde uppmuntras i stället. Det uppskattades verkligen inte att jag sa vad jag tyckte och efter lunchen sa hon inte till mig när hennes lektion började igen..
Varför inte bara uppmuntra mer?
Det här ska ju ändå vara en skola för barnen.. Barnens rätt!
Jag ville bara gråta när jag gick hem för dagen.. Har bestämt mig för att iaktta och anteckna resten av veckan, känns det inte bra går jag till James och berättar hur jag känner. För det där kändes verkligen jätte jobbigt!

Dock var jag med några andra lärare idag som av det lilla jag såg verkar bättre! Frank är min favorit!

Jag kan också vara sommarflicka!

Och där gick den igen! Jaha..

When the lights are out on every street

Jag är så jävla stålt över mig själv just nu! Skulle vilja se någon annan i min situation.
Har haft strömavbrott sen klockan fem (tre svensk tid), batteriet på datorn dog och det finns ingenting att göra alls här, knappt när det finns ström. När det väl blir mörkt ute så blir det verkligen kolsvart eftersom det inte finns några lampor längst vägarna och som sagt, strömavbrott! 

Lika mörkt inne som ute har jag suttit och flackat med mina flipflop, lyssnat på min ipod som tack och lov hade batteri kvar! Inga värmeljus eller dylikt, bara min pannlampa som jag var snabb att hämta! 

Till saken hör ju då att jag är i ett hus som tidigare invaderats av kackerlackor och jag redan i ljuset fortfarande är rädd för att flytta på saker! Så i mörkret vågade jag inte ens flytta på vattendunken för att hälla upp vatten i hinken och tvätta ansiktet, så skvätte vatten ur en flaska jag har för tandborstning.. Rinnande vatten är bara lyx, så spola i toaletten får jag göra senare!
Eftersom jag knappt vågade röra mig över golvet la jag mig på den enda kackerlacksäkra platsen - sängen!
Så här har jag legat, väntat på att strömmen ska komma tillbaka vilket den precis gjorde! Orkar dock inte proceduren att ta sig ut genom mitt säkrade myggnät och tassa runt för att sen gå tillbaka så får väl hålla mig här tills det är sovdags! Jag är min egna hjälte just nu!

Jag har tråkigt, så jag äter lite istället..

Dagens middag presenteras av Toppie!

Jag är verkligen jätte dålig på att fota mat, för det här ser smaklöst ut.. Det är det inte! Hon gör det här ibland och det är faktiskt jätte gott! Jag får helt enkelt se till att bli bättre till nästa gång det serveras!

Fire from my heart..

Off we go!

Dricker sista klunken kaffe och väntar på Bosco som borde vara här snart för att hämta upp mig!
Ugandierna håller tal för allt.. Enorma sådana.. Så bara att förbereda sig på att behöva hålla nått presentations-tal inför dom första eleverna idag! Nervöst! Men spännande att träffa dom!
Önska mig lycka till!

Ensam i Lutete.

Tillbaka i Lutete för att vara på Jolly Mercy imorgon när några barn börjar! Sarah åkte idag så nu är jag helt ensam.. Jag har suttit vid baren och umgås med folket där så det var rätt trevligt, men nu är jag tillbaka i huset. Vågar inte ens sitta där inne utan sitter ute på trappan på framsidan..Inte ens på baksidan för då måste jag gå igenom köket! Drar mig för att gå in i sovrummet till min säng för då måste jag passera hallen som går emellan, det var där kackerlackorna ramlade från taket! Dom har ju städat hela huset och jag har sprejat lite extra nu..men ändå går jag på helspänn! Jag vill verkligen inte uppleva det där igen! Det känns jätte jobbigt.. Hoppas det går över.
Ensamheten i sig är inte det som är jobbigt utan själva grejen med att jag måste hantera eventuell invasion ensam den här gången! Tror inte jag skulle klara det!

I vilket fall så börjar barnen imorgon. Inte alla, utan dom kommer i omgångar under veckan och officiellt börjar det nästa vecka. Men jag har min första lektion redan på tisdag! Ska ha en timmes lektion med P7 i engelska..Jag som inte ens är speciellt bra på engelska.. Vilket skämt!
Fick riktlinjen "Engelska ord" och ska lägga upp en lektion på egen hand. Får självklart hjälp om jag vill, men det är jag som ska hålla i den! Ska lära dom lite svårare ord är tanken.
Jag har lånat en engelska bok från skolan och gjort lite anteckningar. Tänkte börja med att diskutera några ord med dom och prata motsatser. Det var tydligen en jätte bra idé! Sen ska vi stava på tavlan tänkte jag.. Får se hur det går! Jag är lite nervös faktiskt..

DJ Cleo - Bhampa side to side

Alice i underlandet!

Oh shit!

Det var den största nattfjärilen jag sett i hela mitt liv! Den fladdrade omkring här inne som om den vore besatt och landade på bokhyllan! Mats knuffade ut den och den fladdrade vidare till nästa ljus?

En specielll dag i Uganda!

Vi säger grattis till Matsi som fyller år idag! Vi har haft födelsedagsmiddag och delat ut presenter och tårta! Folk sover tidigt och pratar en jävla massa skit! Jag snurrar på min stol, dricker öl och är rädd för kryp (som inte borde kallas för kryp när dom är enorma?!) Hoppas Mats har en fin födelsedag i Uganda och blir lite visare just idag! Grattis!

Världens sötaste Alice!

Strömavbrott!

Strömavbrott är ju ett roligt inslag i vardagen.. när man inser att allt man vill göra går på el! ALLT!
Inte ens koka vatten kan man ju göra! Man får tända lyktor och umgås helt enkelt! Förberedda som vi är har vi ju såklart med oss pannlampor, så man ser vart man kissar åtminstone!
Tur att man har papper, penna och en batteridriven ipod i alla fall!

Krigszon!

Det såg ut som ett minfält när vi kom in.. Ett minfält av kackerlackor!
Dom låg överallt..upp och ner..Små som stora!
Luften var giftig av all spray som använts för att utrota dom.
Grannen har tydligen sanerat hemma hos sig, så flykten ledde in till oss.. Trevligt!
Vi tackar så mycket för grannarnas generositet och hoppas på att nästa vecka är fri från ohyra!
Jag är hellre ensam en vecka än har otrevligt sällskap av ett gäng kackerlackor!

Dom såg mycket mindre ut när dom var döda..?!

Invasion!

Då var det igång igen.. Helvetet!
Vi hade inte ens hunnit gå och lägga oss ännu. Sarah var på väg ner i sängen och jag stod i dörröppningen till rummet när jag plötsligt hörde den första från köket.
Tassande, så det måste vara en stor jävel! Jag greppar insektssprayen vi införskaffat och ställer mig beredd i köksöppningen. Jag hör hur den springer runt, men ser den inte. Det är bara att bita ihop..Nu jävlar!
Jag sprejar bakom vattendunkarna och flyttar mig snabbt tillbaka till min utkiksplats.
Där! Den äckliga jäveln försöker envist ta skydd från mitt aggressiva sprejande medan jag svär högt "dö din jävel dö!" Den envisas med att springa in i utrymmen jag inte kommer åt och jag vågar inte riktigt röra mig för mycket i rummet med tanke på att jag hör flera krafsa runt.
Vid det här laget har Sarah upptäckt hur det kryllar av små "bebis-kackerlackor" i hallen utanför badrummet och vi går verkligen lös med sprejen.
Efter att jag lyckats få död på i alla fall två i köket och vi säkrat alla hörn och kanter går Sarah för att lägga sig.igen. Jag tar mina saker och sätter mig på en stol i allrummet. Jag försöker koppla bort krafsandet, men tillslut går det inte..Man hör hur det smattrar till varje gång en kackerlacka ramlar ner från taket och landar på plastmattan. Dom är ju överallt!
Jag tar mina saker igen och lägger dom i sängen, där är jag i alla fall skyddad? Med sprejen i handen går jag mot badrummet. Men aldrig i livet! Där inne springer en stor jävel igen och en faller ner från taket i allrummet.
Vi måste lösa det här, det funkar inte.. Vi måste säkra sovrummet i alla fall så vi kan sova, så får dom väl ha sitt kalas i resten av huset!
Vi går tillsammans för att hämta en handduk i badrummet som vi kan lägga i springan till dörren så dom inte kommer in där. Smart!
Inne i badrummet springer äcklet omkring och vi försöker komma på hur vi ska ta oss förbi den..
Då händer det värsta som kunnat hända! Jag känner något snudda mitt hår och landa på min rygg!
"Something fell down on me..I have one on my back!"  Sarah tror mig inte, men hennes min när jag vänder mig tillbaka bevittnar att jag har en stor på ryggen! Jag blir livrädd! "TAKE IT OFF ME"! Jag skakar linnet och Sarah gör en gest att jag ska dra linnet över huvudet, då sitter den helt plötsligt på mitt bröst! Den klamrar sig fast med sina äckliga små ben och stirrar på mig, spretar med sina långa tentakler! Jag flaxar hysteriskt och lyckas skaka av mig den! Den flyger in i allrummet och springer in under soffan! Jag sliter av mig linnet och nu brister det! JAG VILL HEM! Jag gråter som ett barn och skakar i hela kroppen..Det går inte längre, jag kan inte bita ihop mer! Gud ska veta att vi försökte!
Vi ringer pappa och ber honom komma och hämta oss, ringer Israel och säger att vi drar. Sen gör vi upp en plan..Vad ska vi ha med oss ut och hur kommer vi ut utan att bli attackerade?!
Efter en stund planering, drar vi lakanen över oss och springer ut. Ute är vi i alla fall säkra!

Sovsällskap?

Fyfan vilken jävla natt!

Helt plötsligt vaknar jag.. Det var ju inte länge sen jag somnade?
Men något väcker mig.. Sarah sover fortfarande och det är mörkt i rummet.
Då hör jag det igen.. Det som väckt mig.
Det är något som springer omkring på golvet! Mot plastmattan låter det nästan som tassande..
Tyst..Jag rör mig inte ur fläcken, sneglar bara mot Sarahs säng.
Där är det igen! Men något mindre den här gången..
Jag inser att det inte är tassande utan ett kryp.. En kackerlacka!
Nej, det är FLERA!
Jag stoppar in lakanet jag har som täcke under mig ifall att dom lyckas ta sig in under myggnätet och in i sängen! Hör hur dom springer runt i rummet och ibland kommer dom närmre.. Usch!
Dom är under min säng och jag känner paniken växa.. Försöker somna om., men är på helspänn. Varje "tassande" ilar genom mig. En av dom måste vara stor!
Jag hatar kackerlackor!
Äckliga kryp..fattar inte vad dom är bra för!
Sarah rör sig och jag får nog.. "Sarah?" "Yeah?" "Don't you hear that?"
Hon hör det också och vi gör upp en plan! Tänder lampan och ställer oss i dörrkarmen!
Klockan är nästan två på natten och vi inleder våran jakt på dom äckliga krypen!
Insektssprayen är slut så vi tar det bästa vi kan hitta.. Myggspray!
Dom är överallt, hela köket är också fullt!
Tillslut kan vi knappt andas och ögonen sticker!
Golvet är alldeles klibbigt, men några kackerlackor har vi åtminstone fått död på när vi ger upp..
Det tar lång tid att somna om i den förgiftade luften och jag lägger en hand över ena örat för att slippa höra om dom sätter igång igen.. "Imorgon är det vi som köper allt insektsmedel vi kan hitta!!"

Idag är jag jätte trött! Det här har aldrig hänt förut och det var inte kul någonstans! Några döda kryp ligger på golvet och generöst lämnar vi dom åt Toppie!

50 dagar kvar!

Första veckans outreach programs med besök hos familjerna.
Idag åker jag tillbaka till JMLC.

Btw - Mangolarver.

Alla kläder som torkats utomhus måste strykas innan dom används.. Alltså även underkläder och sådant som inte vanligtvis stryks hemma. Man gör det för att döda eventuella mangolarver. Sjukt äckligt! Dom lägger ägg i kläderna som sen hamnar under huden där dom kläcks och blir små larver. Man ska tydligen kunna känna hur dom rör sig under huden..

‘If clothes are hung outside, it is possible for a female fly to lay eggs on them. The clothes are then worn and the eggs penetrate the skin. Painful, boil-like lesions occur. Over the next three days, pus emerges from each sore as it gets ripe. Once the sore is expressed a worm comes out of it.’

Kanalisera rastlösheten!

Jag har börjat promenera på löpbandet innan lunch. Går raskt i uppförsbacke i takt till Mustard pimp på högsta volym. Jag som inte tränat på flera år! Det är visserligen inte bästa träningsmetoden för mig, men det är skönt att röra på sig lite..Få upp pulsen! Det gör dock jävligt ont i min fot och jag är rädd för att min höft ska bråka ännu mer.. Men det är ett otroligt bra sätt att få ut energi på och dämpa rastlösheten!

Oops!

Röd som en kräfta!

Inte tänkte vi väl på att vi var tidiga idag när vi åkte iväg för att bada..Alltså tänkte vi inte alls på att morgonsolen är värst och sunblock är att föredra. Resten av dagen hade vi ju parasoll, så en timmes morgonsol är som en hel dag i solen.
Slutresultatet - Kräftor!

btw

Idag köpte vi en radio till vakthuset.
Vakten hade svårt att hålla sig från att le när han tog emot den.
Nu hör man radioprat nere vid porten.
"Now I'm good"

Sömnlöst

"Can I come over, I need to rest
Lay down for a while, disconnect
The night was so long, the day even longer
Lay down for a while ,recollect"

Genom djungel och dalar

Fåglarna dyker längst vägen och trädens vildvuxna kronor är en perfekt utsiktsplats för en nyfiken apa. I dom stora lerhögarna arbetar myrorna och floden är brunfärgad av all lera.

Mellan matoke-plantagen skymtas stråtak, lite längre bort ligger en stad organiserad längst vägen.. så liten att den inte ens finns med på kartan, men bebodd som en stor.
Affärer med färgglada plasthinkar varvas med barer, salonger och små livs.
Överallt springer getter i olika mönster och en unge håller koll på några kor som betar gräs i diket. Ett gigantiskt träd skuggar samlingsplatsen för Boda-förarna som ännu inte fått en körning, en storasyster bär ett syskon på ryggen. Några män kommer släpandes på sina cyklar fullpackade med matoke och längre bort går en kvinna med en korg på huvudet.

We own the sky

Genom ett moln av rött damm, guppar vi fram.
Genom dalar och djungel med utsikt över paradis, passerar vi livet..
Utanför pågår ett stilla liv av tungt arbete..
Likt myror går dom längst vägen släpandes på dagens börda.

En växande grönska skördas och tas väl omhand.
Det är ett jordbruk vars kraft är mäktig.
Viktig för den cirkel som avgör balansen i livet och morgondagen växer i jorden.

Roadtrip!

Imorgon bär det av på en liten roadtrip med pappa och några arbetskamrater till honom. Dom ska göra lite jobb längre ner i västra och södra delen av Uganda och jag åker med pappa i hans bil. Ska bli spännande att se andra delar av Uganda och vi åker även över en sväng till Tanzania..jag ska fota massor! Inte bara för mig själv utan också dokumentera åt dom. Jag ser fram emot att göra en liten miniresa, även om det blir mycket åka bil.. Men det är väl det som är en roadtrip!

Du vet att du fått nog när du vill ha mer!

Stamina

Det här är en populär låt här som spelas lite här och där..
Barnen på baren bredvid oss älskar den och dansar som i videon när den kommer på.
Jätte kul att se och dom har lärt mig hur man gör! Kanske inte så svårt, men man ska ju ha rätta takten, vilket Ugandierna är väldigt bra på. Dom har taktkänsla redan som barn, helt otroligt! Man står där som en stel pinne och imiterar! Men jag fick godkänt efter ett par försök!

Mums!

FYFAN vad jag saknar Marabou Apelsinkrokant!
och varför inte ett stoooort glas Arla mjölk! ♥

Skolan jag jobbar på

btw..

Galne Gunnar?

Vi har en tupp utanför oss som galer hela tiden! Dygnet runt går han där ute och tar några steg emellan sina rop..Vissa mornar står han till och med på våran trappa. Han vill verkligen att vi ska vakna!
Igår när vi satt ute på framsidan och drack öl i kvällssolen smet han in genom ytterdörren och satte sig på soffan! Två gånger lyckades han innan vi stängde dörren.

Han kanske känner sig lite ensam?

Tidsskillnad!

Man tror att två timmars skillnad inte är så mycket..Men jag tror faktiskt det har gett mig lite mer tidsperspektiv sen jag kom hit. Jag har känt av dom där två timmarna.
När man har kontakt med någon där hemma så blir det tydligare. För när jag har kväll med alla dess aktiviteter och börjar bli trött, så har dom eftermiddag och kanske precis kom hem från jobbet. Dom där två timmarna gör extrem skillnad! När klockan är 19 och middagstid hemma, så segar jag någon timme innan sängdags!
Hemma tyckte jag att två timmar var jätte lite tid och den kunde susa förbi utan att jag knappt märkte det. Det kunde lika gärna ha gått en halv timme..
Dessutom är timmarna här jätte långa!

En vanlig dag?

Love to edit!

Om jag sluter mina ögon, höjer musiken till max och försvinner inåt en stund..
Då kan jag känna hur golvet gungar under mina fötter, medan basen för mig framåt.
Jag kan se mina vänners glada ansikten och hur färgerna från alla färgglada lampor glittrar i deras ögon.
Jag kan känna pulsen pumpa medan jag dansar mig svettig.
En bedövande längtan hugger när jag öppnar mina ögon och inser att jag är ensam.

Jag saknar att gå ut och dansa!

Somaya

Solnedgång!

btw

Att åka bil i Uganda är som att varv med berg-och-dal-banan.
Sätena dammar av röd sand, rutorna skramlar och allt guppar i takt med gropar och stenar på det som kallas väg.

Fascination

Idag har varit en av de bättre dagarna hittills..Vi var inte ute på outreach program så länge och skriva rapporter tog inte alls lång tid. Efter att ha blivit hemskjutsade runt tre-fyra tiden gick vi ner till internetcafét som ligger fem minuter bort från där vi bor. På vägen tillbaka handlade vi på närliggande supermarket för att sen gå och ta en öl på närmsta baren vi upptäckt tidigare.
Bredvid den ligger någon form av livs som jag var på igår. Barnen kände igen mig och kom springandes för att krama mig.
Ägarna av baren är jätte trevliga så vi satte oss utanför på trappan och pratade med dom. Barnen kom och gjorde oss sällskap och även om vi inte förstod varandra (eftersom dom pratar luganda) så dröjde det inte länge fören vi kommunicerade på annat sätt!
Det hela slutade med att en timme efter att vår öl var slut, var vi fortfarande kvar och sjöng "huvud-axlar-knä-och-tå" på engelska. Dom skrattade och härmade oss glatt!
Underbart att faktiskt ha gjort något riktigt givande och uppskattat.. Från båda håll.
Vi lovade att komma tillbaka och gick hem.. Nu känner vi oss båda tillräckligt tillfreds för att bara slöa fram tills läggdags!

Outreach program

Första Outreach idag.. Intressant och verkligen nyttigt att träffa familjerna och se hur dom har det och bor. Det är ju inte som att man inte visste innan att dom har det tufft, men det var lärorikt och nyttigt att få en riktig inblick i det. Få en verklig bild av hur det ser ut och höra dom själva berätta.
Vi förstod dock inte vad dom sa eftersom dom pratar luganda, men Israel översatte åt oss så vi kunde anteckna i journalerna.

Meningen med det här programmet är att vi ska titta på vad CALM kan bidra med för att hjälpa familjerna. Till exempel har en del familjer fått en gris eller höna så dom kan starta en gård, eller myggnät för att skydda sig från myggen. Kanske ett bananträd så dom kan odla bananer och genom det också få tillgång till både mat och försäljning.
Allt för att gynna barnens tillvaro.

God morgon!

Solen reser sig sakta över den nästan molnfria himlen..trafiken börjar tätna på gatan och i grannhusen hör man hur folk börjar vakna till liv.
Jag sitter ute på trappan, lyssnar på The XX och dricker en kopp blaskigt kaffe.
Snart blir vi upphämtade och sen ut på första Outreach program!

Utanför huset.

Radhuslyx?

Första strömavbrottet!

Så, flyttade över till huset jag ska bo i tillsammans med en annan volontär undertiden jag är på Jolly Mercy Learning Centre. Det är ett litet radhus på en våning. Man kommer in i ett litet rum med en soffa, två fåtöljer och ett matbord med stolar. Sen in i en liten hall som går samman med köket och har dörrar till rum och badrum. Köket är simpelt med ett kylskåp, gasbehållare för matlagning och en bänk med diskho. En stor metalldörr leder ut till en trappa och baksida. Det finns två sovrum men ena är låst men öppnas senare för det engelska paret som kommer och ska bo där. Jag och Sarah (från Australien) delar på det andra rummet med två våningssängar i. Det finns inget rinnande vatten i vare sej kranar eller toalett så vi har vatten bunkar i hela köket. Duscha får man göra med en hink!
Strömmen går lite då och då och var det första som hände när vi flyttat in..så tur är väl att jag fått en liten behändig pannlampa av pappa! Ja, det här kan bli spännande.. lite utmaning jämfört med ens vardagliga bekväma lyxliv!

Då var det dags för CALM idag!

Lurig sol?

Jaha då var det min tur, ytterligare sådant man "inte-borde-göra-utomlands" har inträffat.. Vid badandet missade jag att smörja in mina knäväck vilket resulterade i knallröd svullnad.. ONT som fasiken gör det att böja knäna, men vem fan tänker på att smörja sig där?! Vem gör det seriöst? 
Men ja, det går ju över såklart och då har jag lärt mig det..Nu smörjer jag alla delar av kroppen oavsett om dom är utanför eller innanför kläder! Lika bra att vara på säkra sidan med den här luriga solen!

Gott nytt år Världen!

Regnskog

Nyår firade vi ute på Lagoon Resort. Vi blev tillsammans med några engelsmän skjutsade med en lång, smal båt från Munyonyo över till andra sidan där resorten låg. Det låter nära, men med den lilla puttrande båten och sjukt udda motor skulle det ta runt 40 minuter. Man var ju dessutom tvungen att åka runt några uddar och så vidare.
Engelsmännen var ett gäng glada vänner och det var en rätt fridfull båttur ändå, bortsett från att vi började bli riktigt hungriga..
När vi åkt, ja...ungefär halvvägs så kör vi rakt in i ett nät, föraren rycker upp motorn och bensin och vatten stänker ut i båten! Förgäves.. Propellern har redan fastnat!
Mitt ute på Lake Victoria sitter vi alltså sista dagen på året och börjar verkligen bli riktigt hungriga nu..
En fiskare kommer för att hjälpa föraren att få loss nätet och efter runt 30 minuter kan vi äntligen åka igen.
Stället vi kommer till är jätte vackert! En stor grön gräsmatta täcker den främre delen av tomten och är prydd med höga träd och blomrabatter. En grusgång går från stranden upp till huset som är i banda-stuk och jätte vackert. På vägen möts vi av två pigga, glada hundar som går med oss upp. Ägaren - Stuart kommer ut för att hälsa oss välkomna! Vi visas till våra egna bandas som ligger mysigt placerade ute i regnskogen.. Sen får vi äntligen lunch!
Dagen och kvällen går sedan vidare i en soft anda, där vi bara tar det lugnt i solen, vilar och umgås.
Vi äter en god middag och vid tolvslaget samlas alla nere vid stranden där dom gjort i ordning för en brasa. En av trädgårdsmästarna blir tydligen hemsökt av sin farfar som dött 2010 så enligt tradition ska hans ande brännas.. Det symboliseras med en man av grenar ovanför elden!
Det var långt ifrån så dramatiskt som det låter och han var nog den som skrattade mest åt att "Jimmie" brann!
Så, 2010 avslutades nere vid en strand på Lagoon Resort framför en brinnande "farfar", med en otroligt härlig blandning av intressanta människor! Vi skålade, skrattade, umgicks och hade jätte trevligt!

GOD FORTSÄTTNING!

Så.. Gott nytt år och hejdå 2010 säger vi här ifrån varma Uganda! 
Hoppas ni inte fryser ihjäl hemma i Sverige..