Med tanke på hur artiga och sociala ugandierna är så anses jag nog som otrevlig där jag sitter med mina hörlurar i öronen. Men jag har verkligen längtat efter att få sitta på en buss, lyssna på musik och åka Stockholm, så gör en Kampala-variant. Funkar rätt så bra, även om det inte alls är som hemma. Utan är en svettig minibuss med plasten kvar på sätena, damm som blåser in från dom öppna fönsterna och en tuta som går i ett.
Dom klämmer in så många som möjligt och en man hänger ut genom rutan och ropar åt dom på gatan.
Jag gillar det faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar