Nöff nöff

Idag har det pussats och kramats en del. Gråtit en skvätt och bytt diverse kontakter. Svischat förbi den galna trafiken som faktisk får mig att förstå vilket jävla kaos det kan bli här efter valet som är i helgen. Folk är lediga imorgon för att åka hem för att rösta, och det har verkligen varit folk och bilar ÖVERALLT! Man har ju tur när man sitter på en boda, med tanke på att en bil bara skulle sitta fast. Det står verkligen still, timmar!

btw

Min Ipod har verkligen varit min bästa vän sen jag kom hit. Den är batteridriven och spelar det jag vill höra. Den för mig närmare dom jag vill vara nära och hjälper mig att känna mig mindre ensam. En bra terapi helt enkelt!

Bodaåk

Jag kommer sakna att åka boda när jag kommer hem.
Spänningen, om man ska lyckas komma emellan bilarna utan att bli klämd eller krocka. Eller kanske ramla av i farten vid nästa pot hole. Förvirringen hos föraren när man säger vart man vill åka och han svarar "yes" fast han är osäker på vart det ligger. Besvikelsen när han försöker ta det dubbla priset men inte lyckas, irritationen när man lyckats pruta ner det ytterligare. Dammet i ögonen och håret i munnen när man sicksackar fram genom Kampala. Glädjen när man artigt tackar på luganda medan man smidigt snubblar av.
Ja, jag kommer sakna det!

Tvätterska

Jag är bäst på att tvätta för hand nu.. Snabbt och smidigt.
Och galet rent blir det dessutom!
Sen att hela jag är blöt när jag är färdig, det är ju en annan historia.
Det är ju faktiskt inte mitt fel att slangen sprutar vatten åt alla håll och kanter.
Nu är det bara att vänta på att allt ska torka sen stryka!
Rena kläder är ju skönt!

Jag skriver på tre olika ställen. Som den förvirrade människan jag är, vet jag inte vad jag skrivit vart och tycker att jag redan berättat allting.. Därav dålig uppdatering!

Taxi-tankar

Med tanke på hur artiga och sociala ugandierna är så anses jag nog som otrevlig där jag sitter med mina hörlurar i öronen. Men jag har verkligen längtat efter att få sitta på en buss, lyssna på musik och åka Stockholm, så gör en Kampala-variant. Funkar rätt så bra, även om det inte alls är som hemma. Utan är en svettig minibuss med plasten kvar på sätena, damm som blåser in från dom öppna fönsterna och en tuta som går i ett.
Dom klämmer in så många som möjligt och en man hänger ut genom rutan och ropar åt dom på gatan.
Jag gillar det faktiskt!

Advokaten.

Det går en knäpp man omkring här i vårt område. Han verkar ha någon psykisk rubbning av något slag. Går in och sätter sig hos folk bara.
"So..how is life?" Som om det vore fullt normalt att han är där och brukar prata med en. Sjukt vilsen! Inte aggressiv eller något, men vägrar gå. Lite obehagligt. Så nu håller vi dörrarna stängda och låsta! Han säger att han är advokat.

Dag 7 ?!

Ja, men visst. Just när man tror att läget är under kontroll igen och att lugnat sig.. DÅ JÄVLAR! Självklart blir det akut igen och man måste hem. Det här är verkligen underbart och jätte roligt! Livet är frid och fröjd!

Jaja.. Ååhkej.

Jag blev hemma idag ändå. Dom tyckte inte jag skulle komma. Ingen ide när man springer på toa tusen gånger i timmen! Dom nya volontärerna kom. Två britter. Trevliga. Har visat dom området och förklarat hushållet. Nu slappar vi var och en för sig. Dom är nylandade och trötta. Jag är bara trött. Får skriva mer sen.

Jag vill blomma! Längtar..

Paulina VS Bakterien!

Dag 6. Vaknade med världens spränghuvudvärk. Klockan vad bara fyra. Det var länge sen jag hade sån spänningshuvudvärk. Det är för att jag legat ner madrassen i sängen så ligger numer i en grop. Nacken tycker inte riktigt om den vinkeln. Upp och tog en alvedon. Somnade om efter några timmar, lagom till klockan ringde. Redan varit på toa flera gånger, men bestämt mig för att göra ett försök. Jag åker till skolan. Ser om Benedict har tid för mig och ett möte. Så kan vi prata om min idé och så. Så får jag se hur magen ger med sig, annars får jag be om att få åka tillbaka hem. Inge mer med det. Bara att bita ihop! Nu jävlar får det vara nog.
Spelar reggae på hög volym och peppar mig själv
Jag ska klara det här, jag ska klara det här, jag ska klara det här!
Känner mig allmänt svag.. Är inne på dag fyra utan att kunna äta, men idag ska jag banne mig tvinga i mig något litet om jag så ska spy upp det! Kriget kan börja!

Handtvätt

Jag förstår fan inte hur dom får rent sina kläder. Hur dom håller vita kläder vita. Jag skrubbar och skrubbar men ändå tycker jag inte det känns helt rent..Kanske har jag blivit blind för det. Skrubbat så länge att jag tycker det ser dassigt ut ändå.. Men oavsett så kan jag inte någonstans förstå hur dom får ur tvättmedlet. Jag menar, jag har en balja för tvättmedel och sen när jag skrubbat flyttar jag över det till en annan med rent vatten. Bara det måste ju vara slöseri med vatten med tanke på att det inte finns något rinnande. Så doppar jag och skvalpar runt där i den rena baljan utan att det känns som medlet försvinner. Tror knappast dom sköljer ytligare en gång om dom ens gjort det den första. Det är ju fan en vuxen persons duschvatten vi slösar på! Vatten att skura golv eller koka matoke för hela familjen! I vilket fall luktar min tvätt gott och mina händer ser ut som små skrumpna russin. Det är nästan lite rogivande!

Och då ska ni veta att det inte är första gången jag tvättar för hand..Men utan rinnande vatten?!

Toalettakrobatik?!

Jag blir då aldrig frisk! Mitt tålamod finns inte, jag vill vara frisk nu!
Är tillbaka där jag började och får knapra piller på nytt. Inte roligt alls. Jag har inte fått tillbaka någon feber dock och det känns skönt. Men toaletten är min bästa vän.. Nej, förlåt bakterien är min bästa vän. BAH!
Jag ser inte alls fram emot en ny vecka på skolan där toaletterna inte ens borde få kallas för toalett. Något "hål i marken" vore ju att ta i, då det snarare är en smal liten springa som dom tycker att man ska kunna pricka. Det kanske är en enkel sak för en unge som inte är speciellt högt uppe från marken (ja, jag vet att jag inte heller är speciellt lång) men för en vuxen blir det ju en liten bit. Meningen är kanske att man ska huka ordentligt.. Och samtidigt hålla upp kläder så dom inte släpas mot det nerkissade golve? Ett mysterium. Måste man vara akrobat och tävla i VM i afrika-kissande för att klara det?
Nä, det är ju ingen dröm för en sjuk västerlänning direkt. Men Juliet kunde intyga att det tyckte inte Ugandierna själva heller, och vad jag hört går inte ens kvinnor med röd-vecka i skolan under den tiden. Ett jävla mission bara att gå på toa?!
Jag längtar efter min egna toalett!

Äntligen har jag fått min choklad! MUMS!

Bakterien och Jag

Dag 5. Ingen feber. Men fortfarande ingen aptit.. Bacillen i min mage verkar inte gilla annat än ananas så det är vad jag fått i mig i två dagar. Tilläts äta lite musli idag i alla fall. (Nej, Måns det finns ingen A-fil här) Kaffe verkar gå bra också. Så nu promenerar jag sakta på bandet i omgångar för att få igång magen som svarar surt med ett hysterisk bubblande. Jag säger bara - HEJDÅ BACILLUSK!

Tack för ditt stöd mamma! Älskar dig!

Lördag

Idag är jag bättre. Inte helt bra, men mycket bättre! Jag tror inte jag har feber. Mår inte jätte illa även om magen fortfarande gör lite ont. Har mest ont i huvudet tror jag. Känner mig stel. Har legat ner i tre dagar. Har ork, idag. Jag är fortfarande försiktig, hastiga rörelser känns i magen. I kroppen. Ska försöka promenera, få igång kroppen igen. Sätta på en tvätt, så jag har rena kläder. Allt är svettigt.

Jag har haft såna feberdrömmar varje natt. Intensiva. Inatt var värst. I drömmen flydde jag. Smet ut när han sov, för att han inte skulle döda mig. Packade mina saker tyst för att han inte skulle vakna. Höll för munnen på bebisen. Inte skrika. Livrädd. Bad om hjälp, visste inte vart jag skulle. Mörkt, kallt och hysteriskt. Stressat. Han ville åt barnet, men fick det inte. Jag grät när jag vaknade.

Tanken som räknas?

Det är ju nu man behöver det, när man är långt borta. När man är nära, har man ju varandra. Umgås. Det är ju nu det betyder något på riktigt, man anstränger sig. Det är svårt att läsa tankar. Man vill höra. Kan inte se. Ser ingenting. Vet inte. Det skadar inte, att uttrycka en extra gång. Uppmuntran.
Jag är sjuk, orkar inte. Har insett, förändrat. När jag kommer hem, vet jag.