Sjukling

Jag är sjuk. Känner mig svag och har ont i magen, mår illa. Har fått tabletter, dom gör det bättre. Men jag är trött, sover. Fast det är varmt fryser jag, men svettas. Har feber. Allt går rakt igenom, så jag dricker vatten. Längtar efter min säng, min egna säng. Det går snart över, det vet jag. Men det är jobbigt ändå. Känner mig ynklig, men biter ihop. Jag är sällan sjuk, är bra på att vara frisk. Det var väl min tur den här gången. Det är tråkigt att vara sjuk. Man orkar ingenting. Bara sover. Men imorgon blir bättre, snart frisk. Lovar mig själv. Bäst så, att vara frisk.

Fjärilsvingar!

btw

Jag frågade Judith om jag kunde få äta lunch innan dom andra. Det var helt okej. Så påpekade jag att hon inte behöver ge mig för mycket mat (portionerna hon lägger upp är enorma och svåra att orka i vanliga fall) för jag kanske inte kommer äta så mycket eftersom jag är sjuk..
Jag fick ett bestämt svar tillbaka. "I give you too much cus youre sick!"

Värm mig?!

Det var skönt att få komma hem till pappa, slippa ligga där borta i min ensamhet och tycka synd om mig själv. Idag mår jag mest illa och fryser som bara! Jag har ju lärt mig nu att allt under 28 grader är rätt så kallt men när jag faktiskt fryser så jag måste ha strumpor så står det ju inte rätt till! Har tagit en dusch, klätt mig ordentligt och fått en alvedon! Det är bara att hålla tummarna för att det här går över snart, det är sjukt energikrävande!
Så nu ska jag vila en stund till..för det verkar inte spela någon roll hur mycket jag sover eller vilar, jag är lika trött för det!

Jag känner mig verkligen sjuk..

Bakterien och jag!

Jag och bakterien blir hemma idag! Jag känner mig skakis i kroppen och bakterien kalasar i magen på mig. Känner mig trött.
Då vet jag va "jalla-mage" innebär på riktigt då. Jag har aldrig åkt på något mer än solsting utomlands, vilket jag får i Sverige också, så det var väl dags att pröva på!
Pratade med Juliet och hon tyckte det var lika bra att vi stannade hemma. Jag hade väl kunnat vara på skolan, men eftersom deras toaletter inte ens är ett hål utan en smal liten springa så kändes det inte helt motiverat. Så, jag och bakterien vilar och hänger på toa medan vi väntar på att några tabletter ska dyka upp med bud!

Och där försvann elen igen!
Ha en bra onsdag vänner!

btw

Så har man frukostrast klockan runt tio tiden och man äter inte lunch tidigare än klockan ett i Uganda, så lunchrasten är runt 13:30. Efter lunch ber man!

På min gata i Lutete!

Fröken?

Fortfarande ingen el.. Den här gången har jag tur att när jag väl hade el så laddades datorn.
Idag hade jag min första egna lektion.. Det gick inte speciellt bra måste jag säga. Det kändes helt ostrukturerat och osammanhängande. Barnen sa ingenting fast jag bad dom prata rakt ut istället för att räcka upp handen och dom sa bara "yes" när jag frågade om dom hade förstått, men ändå satt dom med stora ögon och stirrade oförstående på mig. Dom kan ju engelska så det var inte det, och tillslut verkade dom ju i vilket fall förstå ungefär vad jag pratade om. Deras uppfostran är ju att ställa sig upp när dom pratar, dom klappar händerna i en speciell takt när någon gjort något bra och pratar inte om dom inte blir tillsagda. Dom frågar till och med dom dom får gå in i klassrummet!
Jag höll min tid perfekt som jag skulle, men ingen kom för att ta över så jag fick improvisera vidare.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre och mer avslappnat om jag får hålla fler lektioner med den här klassen. Vet dock inte vad jag ska lära dom och jag tror att det märktes att jag kände mig osäker. Jag stavade till och med fel och blev artigt rättad av en elev. "Fröken du har gjort ett misstag.." Haha, vilket skämt!

Igår observerade jag bara lektioner.. Intressant, men det gjorde mig mest arg.. Jag mådde seriöst psykiskt dåligt där jag satt i hörnet och iakttog! Läraren dumförklarade barnen hela tiden genom suckar och kommentarer när dom gjorde fel.. Det kändes nästan som om ju argare hon blev desto mer skulle dom lära sig. Självklart måste man ju vara bestämd och hård ibland för att hålla ordning och disciplin, men vart är tålamodet? Barnen vågar ju knappt göra fel känns det som, så dom försöker motvilligt om dom är osäkra. Det finns inte mycket uppmuntran alls! Den som har lite svårare att förstå kallas korkad öppet och jag kan s stressen i ögonen när läraren suckar! "Han kan ju ingenting" förklaras det för mig.. Ändå är det den mest flitiga eleven i klassrummet..Det tar bara lite längre tid!
Jag känner verkligen medlidande och det ger mig verkligen magont! Jag försökte hjälpa till och satte mig lugnt bredvid och försökte förklara för den stressade pojken, han skakade ju fan på handen när han försökte rätta till sina fel. Efter en stund var han lugnare och verkade förstå mer. Jag skickade iväg honom till dom andra och lunch och lämnade boken till läraren som genast hittade fel! Det var ju skrivet på fel ställe av raden! Jag tog på mig det genom att säga att jag inte visste och att han åtminstone hade skrivit rätt den här gången, att det borde uppmuntras i stället. Det uppskattades verkligen inte att jag sa vad jag tyckte och efter lunchen sa hon inte till mig när hennes lektion började igen..
Varför inte bara uppmuntra mer?
Det här ska ju ändå vara en skola för barnen.. Barnens rätt!
Jag ville bara gråta när jag gick hem för dagen.. Har bestämt mig för att iaktta och anteckna resten av veckan, känns det inte bra går jag till James och berättar hur jag känner. För det där kändes verkligen jätte jobbigt!

Dock var jag med några andra lärare idag som av det lilla jag såg verkar bättre! Frank är min favorit!